Indien har en ofantligt stor arbetsmarknad med otroliga ekonomiska möjligheter. Dessa möjligheter ges dock enbart till “rätt” personer. De som anses vara värdiga, de som har högt kast och inte är smutsiga enligt den kvarlevande kulturen kring kast. Att utveckla arbetsmarknaden och hitta personer som är kompetenta kräver att tillräckligt många får en bra utveckling. Att Indien då förvägrar en stor del av sin befolkning en utbildning är ett oförklarligt problem. Det skulle gynna landet ännu mer om fler fick en bra utbildning och kunde försörja sig över fattigdomsgränsen.

Indiens elektroniska utveckling

Många företag har under den stora elektroniska utvecklingen valt att outsourca många företag till bland annat Indien på grund av billig arbetskraft. Därigenom har personer i Indien fått mycket stora kunskaper om just elektronik och mjukvaruskapande och har egna kreativa skapande företag i stil med aquro som skapar appar med olika syften. Liknande utveckling har skett i Indien och ekonomin går uppåt konstant. Utvecklingen hade ur en rent filosofisk aspekt antagligen kunnat vara ännu längre fram om även de som anses icke-värdiga på arbetsmarknaden hade fått en utbildning och möjlighet att göra liv av sina egna idéer. Vem vet hur långt gånget landet hade varit idag om de inte hade levt med fötterna i två olika samhällsstrukturer och system.

Det är en paradox att Indien är både så otroligt långt fram i mycket rent utvecklingsmässigt och har vuxit otroligt snabbt men samtidigt har kvar ett föråldrat system som, utan att linda in det i fina ord, skadar människor för livet. Att det rättfärdigas diskriminering av personer enbart beroende på deras ursprung, deras släktband och deras förfäder och att detta inte straffas (i alls stor skala) är för väldigt många helt ofattbart. När så många numera är välutbildade i landet borde det finnas en armé av människor stor nog att kunna krossa detta system.