Det har internationellt väldigt många gånger hörts upprörda röster och åsikter kring det diskriminerande kastsystemet i Indien. Det är enligt indisk lag olagligt att diskriminera och kalla personer för kastlösa men i verkligheten fungerar det inte som lagen säger. Människor blir varje dag, varje timme, varje minut utsatta för hån, misshandel, människohandel och till och med mord på grund av sitt kast. Precis som många andra problem i en kultur som fått sitt fäste genom generationer blir det utopiskt att tro att en lag ska skapa någon större ändring för individerna i samhället.

Många länder, i bland annat Europa, har skapat organisationer som kämpar för att försöka få bort kastsystemet från Indien. Det är både personer från Indien som har flyttat och andra som känner empati som är engagerade.

Genom media internationellt och nationellt i Indien hoppas många aktivister och människorättskämpar på att tillräcklig spridning av historier berättade av utsatta kastlösa ska kunna skapa en förändring. Via internet och de kanaler som finns via sociala medier sprids också olika personers erfarenheter, upplevelser och tankar till alla som är öppna och intresserade. Problemet är dock att nyhetsvärdet i en problematisk samhällsstruktur tappas eftersom det är ett konstant tillstånd och ingenting “nytt”, det överskuggas därför lätt av andra nyheter och annan dramatik i världen.

Många menar att det som behövs är en internationell uppslutning av politiker som i samarbete med Indiens styrning och poliser, militär, aktivister, utbildare och egentligen hela samhällsinstanser skapar ett nytt synsätt och en ny jargong med inkluderande i fokus istället för exkluderande. Andra menar att det är omöjligt att få nuvarande generationer att skrota kastsystemet rent kulturellt för att det sitter i sedan generationer tillbaka och hela landet andas samma synsätt så den enda lösningen är att fokusera på att framtida generationer kan komma tillsammans och skapa ett nytt, rättvist Indien.